sista kvällen för veckan och första kvällen i månaden


Sådärja då var april avklarat, hepp hepp. Halvvägs in i uppsatsen teoretiskt sett, men endast tio sidor av 35 skrivna och än är inga intervjuer genomförda. Jag håller tummarna för att den kommande veckan kommer att leverera (okej inte veckan i sig utan jag i den). Den gångna veckan har ju inte varit nå kul alls, varken irl eller på bloggen känner jag. Det suger att vara sjuk men nu är jag så gott som frisk, så när som från lite snuva.

Annars är sinnestillståndet faktiskt helt okej. Jag gungar på små vågor just nu känner jag, en stilla bris. Alltså jag menar, det stormar ju ofta hos mig annars. Jag glider på höga vågor och älskar det mesta sen dras jag ner under ytan och drunknar litegrann. Mår dåligt och jag har ingen anledning. Har man egentligen någonsin anledning att må dåligt när man lever ett liv som jag gör? Som de flesta jag känner gör. Med människor som älskar runt omkring en och tak över huvudet och pengar till mat och kläder och till massa nöjen också för den delen. Tillgång till fri musik jämt, eller just ja det skulle ju börja kosta nu... anyways. Men man måste ju få må lite piss åt banala saker då man lever ett aningen banalt liv. Ett svenneliv! hehe. Nu är sjön i alla fall väldigt lugn och jag känner mig lugn även jag. Är övertygad om att det kommer att ordna sig, livet och uppsatsen, och livet. Aaaaahhh, djup in- och utandning på det!

Jag sprider härmed officiellt ett lugn till er, mina tappra läsare och lovar att det inte lönar sig att stressa upp sig. Länkar denna låt som en fin vän visade mig också. Lyssna, andas och slappna av lite (oj där lät jag visst som Anitha med H, meditationsläraren i gymnasiet). Tänk på allt som får dig att må bra. Kanske din bästa vän. Din största kärlek. Din mammas omfamning. Tussilago vid dikeskanten. Bara ben och ljusa sommarnätter. Tänk på den fantastiska ungdomen som vi fortfarande befinner oss i, än har vi länge att leva och vad gör det där problemet du grubblar över om hundra år? Just det, inga bekymmer (oj där lät jag som Pumba). Känn lugnet!



Peace out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0