.

... Vi sitter som på nålar och biter ner naglarna till nagelbanden. Exalterade och uppspelta är bara förnamnet. Vi lever oss in i rysaren och njuter med skräckslagen förtjusning av dess spänning. Håller andan och vågar inte röra på oss - en enda rörelse, en enda suck skulle kunna göra att vi missar någonting avgörande och Gud förbjude.

Fast näe så är det ju inte... inte är det så. Vi tittar intetsägande mot TV-apparaten för att vi inte har något bättre för oss, i brist på annat. Flackar med blicken och grämer oss över att chipsen tog slut så fort. Suckar. Fattar ingenting. Jag lär upp min kamrat vad det kallas när ett lag spelar i underläge. BISPLAY säger jag. Hon går NÄSTAN på det. Boxplay heter det såklart, för så långt hänger jag med.. tyvärr inte mycket längre än så. Men det får jag egentligen inte avslöja. Nej, jag är ju född i Hockeystaden med stort H då onda blickar och fördömmande utlåtanden talar om för mig att det inte är okej. Att det inte är okej att inte ÄLSKA The One and Only Skellefteå AIK. Kunde jag bry mig mindre? Kanske, kanske inte. (But shh... don't tell).