.

Det har hänt något med min musiksmak på sistone. Den musik jag länge fasat för ska spelas på nattklubbar för att jag hatar den så mycket, den musik som enligt mig inte har någon känsla, skön rytm och sällan några texter värda att lyssna på... Ja den musiken, house/electromusik, har jag börjat tycka om riktigt mycket! Hiphop och R&Bn har tagit till sig houseinfluenser mer och mer och musikstilarna smälter samman. Många poplåtar innehåller sound av house och inslag av rap. Men det kan ju vara kul tänker jag!

jag klev ut ur garderoben och erkände för mig själv att house är värt att lyssna på den gången jag varit på ett danspass på IKSU där både dansen och musiken betecknades som detta. Särskilt föll jag för en låt som vi hade uppvärmning till och det var denna:




Hallelujah moment! Herregud lyssna på den igen om ni inte just förstod det... =)

Men nu är det så att jag hittat en ny favorit som jag nöter alldeles för mycket och blir förmodligen less den alldeles för snart just därför...




Tim Bergs 'Bromance', utan vocals tillagt. Så mycket bättre!
Jag får en känsla av ett megafett dansgolv som är alldeles kolsvart till en början men sedan färgas av alla regnbågens färger från spotlights och lampor samtidigt som det blinkar och det är rökmaskiner och svettiga människor som dansar som det vore det sista de gjorde här i livet. Folk överallt och glädje och eufori till denna låt! My god vill ha det på lördag! Fast undrar om dansgolvet på NH kan leverera något sådant...?

Piz aot!