.

Har varit på skolan på förmiddagen och skrotat runt. T ex haft handledartid och lämnat in en ansökan om studieuppehåll, oh mothafucka!. Sjukt sjukt sjuuuuukt konstigt att inte plugga i höst. Men just nu känns det så långt bort och så overkligt att jag inte tänker på det nå mycket. Herregud, hela maj är ju kvar och den ska fyllas med mycket nöjen (och lite uppsats)! =)

Det blev en pommestallrik till lunch på Baloo idag. Mitt första intryck av hamburgermannen var att han var ignorant och sur. Tillslut fick vi beställa och efter det utbrister han från ingenstans att min jacka är fin. Jag höll på att sätta ett icke-existerande pommes i halsen. Sa just hamburgermannen att jag hade fin jacka? whuuuuut? Jag tackade honom men började direkt med bortförklaringar och sa att jag ibland kunde känna mig som en präst i den. Han förstod mig nog inte riktigt för han rörde inte en min... Så jag sa tack igen, tog generat mitt kvitto och gick och satte mig.

Klockrent att jag ska börja med prästsnacket mitt i det där fina ögonblicket, varför kan man inte ta emot en komplimang som man sig bör? T.a.c.k. Det är ju så mycket roligare att ge komplimanger till dem som säger tack och som man märker blir glada och lyser upp när man berömmer dom, än till dom som pratar bort det och skäms.


Och ps, gästinlägget nedan kanske är rätt internt men ack så fint, tack Sara <3